/ Allmänt /

Varning för långt inlägg..

Igår hade jag en riktig mardrömseftermiddag och kväll. Jag skulle egentligen åkt hem till Malin efter jobbet och vi skulle äta thai och kolla Bonde Söker fru (vår lilla onsdagstradition) men så blev det inte riktigt..
 
Istället blev jag fast i bilen i 8,5 timmar, till halv ett på natten. Det började med att jag skulle ta min bil från parkeringen där den står vid mitt jobb. Det hade ju snöat hela dagen så den var helt täckt och omgiven av snö. En snäll man hjälpte mig att skotta bort all snö omkring bilen, men bilen kom ändå inte loss utan fastnade istället och borrade bara ned sig djupare och djupare i snön. Jag och den här killen kunde inte få loss bilen själva, så en taxichaufför och en mamma som var ute med sin unge fick hjälpa till. Jag fick sitta och gasa, medan de tre stod bakom och puttade. Efter många försök och massa puttande och skottande kom jag äntligen loss, det var en sån lättnad..
 
Men då var det taxichaufförens tur att köra fast, så då fick vi göra samma procedur på hans bil. Jag halkade och ramlade typ sju gånger medan jag hjälpte till att putta och det kändes som att jag var mer i vägen än att faktiskt hjälpa till, haha. Men till slut kom taxin också loss. Då sa vi alla hejdå och jag satte mig i bilen för att köra. Tror ni inte den har fastnat igen då. =) Och då hade ju alla gått! Som tur var såg taxin detta så han stannade och hjälpte till, tillsammans med en annan kille som kom gåendes på gatan. Till slut kom jag loss igen och började åka mot E4an som jag åker hem till Emro via. Det skulle jag inte ha gjort.
 
Efter några 100 m på motorvägen tog det totalstopp, alla körfält var helt stilla. Och så förblev det de kommande 7 timmarna. Det var HELT SJUKT. Jag hade lite panik i början, för jag hade knappt batteri på mobilen, ingen mat eller vatten, ingen toalett (obviously..). Jag pratade lite med personerna i bilarna runt omkring och några hade redan suttit fast i flera timmar. Det gjorde inte så att jag fick mer hopp direkt.
 
Var tvungen att stänga av mobilen för att spara batteri, så jag hade absolut INGENTING att göra. Hade så tråkigt! Satt typ och läste igenom "manualen" till bilen samt ritade på ett papper jag hittade. Var så törstig efter några timmar så fick gå ut och göra en snöboll som jag typ åt upp, hahah...
 
Men - det fanns dem som hade det ännu värre än mig. Jag hade åtminstone gott om bensin i bilen så den höll sig varm hela tiden. Vissa hade slut på bensin, och en kvinna hade sin ett-åriga bebis med sig som var hungrig och törstig och gnällde.
 
Överallt på sidorna av motorvägen stod massa lastbilar och vanliga bilar som hade kört fast, snurrat runt osv.  De stod helt huller om buller. Knappt polisbilar eller ambulanser kunde ta sig fram, man fick helt enkelt försöka göra sitt bästa för att kunna släppa förbi dem.
 
När klockan började närma sig tolv började man äntligen kunna krypköra framåt - det gick inte snabbt, men det gick i alla fall framåt.. När jag kom hem tog Emro emot mig och gjorde rostade mackor och juice åt mig (var inte så hungrig, konstigt nog). Aldrig varit så skönt att komma hem!
 
Aja. Det låter ju typ som att jag har varit med om ett trauma eller nåt, så farligt var det faktiskt inte. Det värsta var att det var så otroligt tråkigt. Det är inte ofta man bara sitter och stirrar ut i luften i åtta timmar, man har ju alltid nåt att pilla på, läsa, se på. Men nu fanns det verkligen ingenting och det var otroligt frustrerande och påfrestande. Det var bara att gilla läget.
 
Mamma, pappa, Emro, Malin, och flera var så gulliga igår. <3
 
#1 / / n:

hahhahahahah förlåt men skrattade högt när jag läste "Var så törstig efter några timmar så fick gå ut och göra en snöboll som jag typ åt upp" skön du är :D