/ Allmänt /

Torsdag

I förrgår var min sista kväll med klasstjejerna (de flesta av dem
Iaf) innan jag åker. Vi satt på Utecompagniet i typ fem timmar och hade astrevligt, åt och drack och så. En gammal killkompis kom förbi på ett glas också. 
Igår var jag helt död av nån anledning, blev inte ens såå sent i tisdags men jag är verkligen en sån person som behöver min sömn. Sover jag typ två timmar mindre än vanligt en natt känner jag av det dagen efter. 
Men det vara bara att rycka upp sig för på kvällen igår kom farfar på middag. 
Idag ska jag och familjen ha lite "familjetid" en sista gång innan jag drar (Gud det är som att jag ska dö...) så vi ska till grönan nu. Sen ikväll kommer Malin till mig. Mysig dag!!💓








/ Allmänt /

Snart bär det av.

På söndag är det dags. Då åker jag till Usa och är borta i nästan ett halvår. Är så förväntansfull och faktiskt inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Det enda som känns riktigt jobbigt är att säga hejdå till alla här hemma. På fredag måste jag säga hejdå till mamma för hon ska till Karlskrona och det fruktar jag inför. Usch. Hur ska jag klara mig ett halvår utan min MAMMA? Jag har aldrig varit utan henne mer än några veckor sen jag föddes liksom. Men men. Tröstar mig med att vi kommer ses i New York i oktober, hon och Nils ska dit så jag ska möta upp dem över en helg. Tur det.
 
Med pappa känns det inte lika jobbigt just nu iallafall för han ska nämligen flyga med mig till Usa. Han och jag ska ha lite vacay i LA i fyra - fem dagar sen skjutsar han mig till Santa Barbara typ nästa fredag eller nått sånt. Så vi kommer liksom säga hejdå på plats, vilket känns mycket skönare på nått sätt. Men ändå. Hatar att säga hejdå. Vännerna kommer jag också sakna ihjäl mig efter. Jag kommer visserligen hem till jul igen - men just nu känns julen så fruktansvärt långt borta. Och Julia, henne kommer jag inte träffa på ett år för i november (?) drar hon och backpackar så vi missar varandra precis. That sucks. Ett helt jävla år. Aja. Tur att det finns tusen olika sätt att kommunicera nu för tiden, fatta om det var som förr när man bara kunde hålla kontakten genom att skriva FLASKPOST typ.. Nej men brev iallafall. 
 
Förutom den här jobbiga biten med avsked och sånt så är jag astaggad. Har haft mer drama än vad man önskar sig under en livstid de här senaste månaderna känns det som, och det känns så bra att bara stänga det här kapitlet nu och börja om på nytt. Det är verkligen dags. 
 

 


/ Allmänt /

Underbara dagar ute med båten