/ Allmänt /

Lite tankar

 Jag har fått många kommentarer om min kropp genom livet. Kommer ihåg när min gympalärare en gång kollade på mig och sa "men herregud hur duschar du ens?" Jag ba va? Hon: "du är ju så smal så du måste ju nästan sicksacka mellan strålarna i duschen!" Aah Tack.. 

Eller värre; förra året på en mattelektion när jag tog av mig tröjan och hade ett linne på mig och min mattelärare utbrister: "Maja mår du bra?" Jag ba jaa eller va? Han ba: "du får ursäkta men jag blir orolig, min dotter hade anorexia och jag vet att det inte är lätt." Inför hela klassrummet. TACK. Vilken superkomplimang att bli kallad anorektiker!! Och ännu värre blev det av att nån av mina kompisar skulle försvara mig(hon menade alltså inget ont och det vet jag, men det är så det uppfattas) och sa: "hon kan inte hjälpa hur hon ser ut!" 
Som att jag har nån MISSBILDNING och det är jättesynd om mig. Ursäkta men jag VILL se ut såhär, jag är smal men inte SUPERSMAL, jag har framförallt liten benstomme. Men jag är nöjd (mer eller mindre...). Och jag är tycker det är jävligt dåligt att det är okej att kommentera en smal persons kropp men inte en större persons kropp, och det är så himla bra om en stor person är nöjd i sin kropp men det är inte lika uppskattat om en smal person är nöjd.. 

Den här bilden summerar rätt bra. 



Har säkert skrivit liknande sånna här inlägg innan och kanske till o med berättat om dem där lärarna, men skrev ett igen för jag hade lust.. :)